Vi har en hund som alltid säger till när någon kommer.Det är Esmeralda.Hon ligger i sin bädd o ger skall.

Idag skjutsade jag upp ena sonen till Brantbrink, han spelar tennis där.Solen lyste och bilen hade inte så mycket bensin kvar så jag valde att stanna där med hundarna.Det är skog och promenadstigar där,jättefint!Nu var det skog och skidspår,men vaddå man kan ju gå där iallafall, tänkte jag.Jag var iaf duktig och trampade inte på skidspåren.Vi gick och gick och gick.Sen kom jag på att just ja, jag har ju inget lokalsinne...och vars var det jag svängde av??För jag höll mig ju inte bara på det raka spåret.

Tillslut så kom jag fram till bilen,fast jag kom inte fram där jag började, som tanken var,men men.Jag och doggarna satte oss i bilen för att vänta på gossen.Alice rullade ihop sig till en boll och passade på att ta en tuppis.Esmeralda kom fram till mitt knä och satt och höll vakt.

Det tar ungefär en halvminut från det att jag stigit upp tills jag har en glad Alice vid fötterna.Hon vill genast ut och eftersom jag inte är redo att gå ut innan jag fått i mig minst två koppar kaffe så släpps hon ut på gården...Otroligt tacksam för att jag kan göra så!

Efter ca 10 minuter så kommer Esmeralda upp.Hon gnuggar nosen mot mina ben och fortsätter göra så även om jag går.Då blir det nosgnugg på varannat ben ungefär.När hon har fått nosgnugga i ett par minuter vill hon också ut och eftersom min första kopp inte är uppdrucken vid den tiden så släpps även hon ut på tomten.

Promenad blir det när vi följer barna till skolan.Ibland med en hund(jag har ju en Esmeralda som gärna går och lägger sig och somnar om ett par timmar..)men idag fick jag med dem båda två.Härligt väder!Blå himmel och sol!Mkt spring i doggarna.Väl hemma satte sig Alice utanför lilla Teddys brevlåda och gnällde.Tror att hon ville in..  Ska kolla om vi kan hälsa på lilla Teddy en sväng sen idag,vi får se hur tiden finns!