Idag skrämde Esme mig rejält. För första gången. Jag blev RIKTIGT rädd.

Det var på morgonen. Jag hade varit iväg tidigt på gymmet. Kommer hem och möts av en glad Alice. Inte ett pip fr Esme.

Aja tänkte jag, hon är väl trött.

Efter en stund gick jag och kollade till Esme. Hon låg så sött hoprullad i sin korg 

Jag pratade till henne. Ingen reaktion. Inte ens ett öra lyftes.

Jag gick närmre och satte mig på huk brevid henne. Det hände nada. Försiktigt klappade jag henne med pekfingret (vågade inte röra mkt, tänk om hon var död?? Ville inte känna på min döda hund) Ingen reaktion alls. Jag började smått känna lite panik. Drog till med " ska du ha gott!"

DÅ lyfte hon på huvudet och la det lite på sned.

Med ett skutt följde hon med ut i köket.

Allt var som vanligt!

Då såg jag vad som var problemet.

En STOR kisspöl i v-rummet!

Ingen hade släppt ut stackars Esme på morgonen när jag var på gymmet.

Antagligen så låg hon och skämdes i sin korg när jag kom hem.