Idag skrämde Esme mig rejält. För första gången. Jag blev RIKTIGT rädd.

Det var på morgonen. Jag hade varit iväg tidigt på gymmet. Kommer hem och möts av en glad Alice. Inte ett pip fr Esme.

Aja tänkte jag, hon är väl trött.

Efter en stund gick jag och kollade till Esme. Hon låg så sött hoprullad i sin korg 

Jag pratade till henne. Ingen reaktion. Inte ens ett öra lyftes.

Jag gick närmre och satte mig på huk brevid henne. Det hände nada. Försiktigt klappade jag henne med pekfingret (vågade inte röra mkt, tänk om hon var död?? Ville inte känna på min döda hund) Ingen reaktion alls. Jag började smått känna lite panik. Drog till med " ska du ha gott!"

DÅ lyfte hon på huvudet och la det lite på sned.

Med ett skutt följde hon med ut i köket.

Allt var som vanligt!

Då såg jag vad som var problemet.

En STOR kisspöl i v-rummet!

Ingen hade släppt ut stackars Esme på morgonen när jag var på gymmet.

Antagligen så låg hon och skämdes i sin korg när jag kom hem.

Men vilket otroligt väder! Jag lyckades få med mig maken till Hammarby sjöstad på morgonen. Hade blivit tipsad om att det ska finnas så mkt magnolior där. Det gjorde det! Men alla hade inte slagit ut.. Vi fick iaf en skön promenad vid vattnet. 

Dagen fortsatte sen utomhus. Både i solstolen och promenader.

Valborgsmässoafton i år var ljuvlig! Jag jobbade hela dagen men hann hem i tid för att gå till brasan.(som jag iofs lika gärna kan vara utan men..)

Doggarna fick följa med. Jag lämnar dem gärna hemma vid sånna tillfällen men det är ju bra träning för dem.

Orsaken till att jag helst inte har med mig dem är pga alla som verkar tro att de är allmän egendom. Bara för att de är små och söta verkar alla tro att det är OK att gå fram och klappa dem. Folk verkar inte bry sig i att de kommer och stör/avbryter när jag pratar med mina vänner. Får sån lust att fräsa ifrån att näääää ni får inte klappa hundarna!!!

Med risk för att låta kläm käck, men man mår så bra och blir så glad av att vara ute i naturen! Love it! Och roligare blir det med en kamera.. 

Doggarna följer så gott som alltid med. Ibland går det bra, ibland mindre bra, som tex när Esme får för sig att äta upp just den blomma jag ska fota. Eller Alice som precis kniper en citron fjäril just som jag ställt skärpan..